”Skolska” begrepp

I alla debatter förekommer missförstånd. En vanlig källa till meningsskiljaktigheter är användandet av ord. Man är beroende av dessa små begrepp som också lever sina egna liv. Ordens rikedom och betydelsebottnar gör att värdet och tyngden i det som sägs påverkas åt olika håll. När en artikel ska kritiseras brukar även själva orden vara anfallsmålet i angreppet. Ett ord som är laddat. Ett ord som visar att användaren är ute och cyklar (se där nu använde jag ordet cyklar lite slarvigt. Kan tolkas som att cyklister skulle var något nedlåtande tilltal) Ju lägre abstraktionsnivå i debatten, desto vanligare att man fastnar på orden. Men paradoxalt nog så ger en för hög abstraktionsnivå färre läsare och sämre genomslag, t.ex. på en blogg. De flesta har inte lust att gräva sig ned i en lång avancerad text. De vill bli lockade, få en snabb överblick. Du har fem sekunder på dig att skapa intresse innan du är bortklickad. Då kan ju några laddade ord plötsligt bli en tillgång som fångar fler läsare. ”Skolska” har i förbifarten nämnts som begrepp i några andra sammanhang tidigare, bl.a. av Maciej Zaremba i en artikelserie om skolan. Det är denna definition av ”skolska” som Skolprofeten utvecklar. Ord som används i skoldebatten som har olika betydelser i olika sammanhang, ofta med en djupare betydelse för fackutövare.

Därför samlar skolprofeten ihop några begrepp som ofta används i debatter och artiklar. En fundamentalistisk tolkning med efterföljande metaforer, liknelser, bildliga tolkningar som kan vara exempel där begreppet kommer till sin rätt.

Mössa: Klädesplagg, huvudbonad, identitetstecken, värmare, hygienisk risk.

Mössa är ett mycket använt begrepp i skoldebatter. Mössan är en symbol för frihet och egenbestämmande för elever. De lärare/skolor som beslutar om mössförbud gör anspråk på individens integritet. Mössan är också en symbol för minskat inflytande över klassrumsmiljön på lektionerna, då ur lärarens perspektiv. Det är egentligen inte mössan som är det minskade inflytandet, utan alla andra handlingar och beteenden som elever kan bestämma över som i vissa fall påverkar undervisningen märkbart.

Mobil: Mobiltelefon, miniräknare, fusklapp, störsändare, SMS-meddelare, kamera, ljudinspelare, minnesantecknare, kalender, surfplatta, nöjesspelplattform.

Mobilen är kanske en ännu hetare symbol i debatter. Alla de funktioner som ges exempel på kan denna apparat användas till. Det betyder att man aldrig kan vara säker på att ett förbud mot att ha mobil i klassrummet skulle vara helt rätt, eftersom man alltid kan finna situationer som gör denna pryl nödvändig. Ju mer avancerad mobil desto mer kan mobilen användas som en dator (Se dator). Det finns kopplingar till ordet mössa i den bemärkelsen att mobilen är ett föremål som är förknippat med individens frihet, kontra lärarens makt över situationen i klassrummet.

Dator: Dyr maskin som kräver nya program och ständig support, ordbehandlare, uppslagsverk, rättstavare, filmvisare, chat-maskin, bloggverktyg, social mediehanterare, nöjesspelmaskin, musikspelare, mobbingverktyg, redigeringsprogram för bilder, utskrifts- och kopieringsmaskin, klipp- och klistraverktyg för texter, räknemaskin, presentationsmedel, analys- och mätprogram för vetenskapliga experiment, programmeringsinstrument, m.m (begreppet dator är så vitt och föränderligt att det är omöjligt att fånga annat än som en ögonblicksbild just nu.)

När ordet dator dyker upp i skolartiklar kan man vara säker på att människor har olika bilder av innebörden och betydelsen. Ingen skulle väl vilja beröva en elev dessa fantastiska möjligheter till inlärning? Ingen skulle väl kunna genomföra en genomgång i ett hav av datorer utan att man först talar om att datorerna skall stängas för en stund, utan att riskera att bli utkonkurrerad av tusen mer intressanta saker än ämnet för stunden? Datorn  är inget mirakelmedel. Det finns fortfarande gott om situationer i skolan där datorn inte är till någon större hjälp. Likväl finns det stunder då den är oumbärlig och man önskade att man hade en dator per elev eller lärare. För lärarna speciellt.

Elevdator: Datorer som eleven har tillgång till i skolan. Egen laptop som skolan står för. Datasal med gemensamma datorer.

”Alla elever borde få en egen dator” är en vanlig stående fras i debatten. Vinnarna på skolans datorisering är främst producenterna av hård- och mjukvara. Det är nämligen ingen vinst med datorer om eleverna inte utför mer effektivt arbet jämfört med traditionella metoder. Datorn kan också vara direkt störande och minska kreativiteten i vissa sammanhang. Framför allt tillför den ofantliga kostnader till skolbudgeten. En avbruten blyertspenna kan ersättas billigt. En trasig datormus kostar 50-100 gånger mer.

Kompetensutveckling: Utbildning för lärare och skolpersonal som är avtalsreglerad. Ett visst antal timmar skall varje år läggas på detta. Under senare år har begreppet reserverats för arbetslagets utveckling. Det betyder att allting som ett arbetslag kan behöva veta mer om ingår i kompetensutvecklingen, men mycket sällan individens behov av kompetensutveckling (om det inte råkar sammanfalla med minst 3-4 andra lärares behov) Arbetslaget behöver kompetensutvecklas och ses som ett slags alterego för cirka tio personer med helt olika kompetenser.

Fortbildning: Vidareutbildning för lärare i respektive ämne man har kompetens för.

Om man arbetar i ett statligt yrke eller som privatanställd betyder fortbildning oftast något som arbetsgivaren har uppmanat till, bekostat och avsatt arbetstid för. Exempelvis skickar man röntgenläkaren på kurs om den nya röntgenutrustningen. I skolans värld förväntas oftast denna utbildning både föreslås, betalas och genomföras av den anställde på övrig tid samtidigt som man fortsätter med ordinarie undervisning. Den äldre generationens lärare har ofta satt av några veckor för att åka på förkovringsresor till andra länder eller gå en kort högskolekurs i ett ämne över sommaren. Detta renderar naturligtvis inte i någon löneökning eller speciell fördel när man söker nya jobb. När man inför ny teknik eller ny lagstiftning så brukar detta inte göras genom fortbildning, utan snarare genom en tvåtimmars kurs på eftermiddagen utan insatt vikarie, vilket betyder att man måste göra upp med övriga kollegor för att bli av sina elever. Undrar om röntgenläkaren behöver springa runt och dela ut sina patienter till andra innan han åker på kurs? (eller låta dem undersöka sig själv med självstudieuppgifter)

Arbetslag Enhet som innehåller den personal som krävs för att förse eleverna med undervisning inom alla ämnesområden (Oftast mellan 8 till 15 lärare i högstadiet beroende på tjänstgöringsprocent. I låg- och mellanstadiet oftast färre, 3-6.). Andra betydelser: vetoduman, fikagänget, friktionsbromsen, bollplanket, värdeavgrundsarbetet, Intressepartiet Exhibitionisterna.

Ett arbetslag i en skola är ofta en mycket brokig samling människor med olika bakgrund, olika kompetens och helt olika idéer om vad som är det viktigaste inom skola och utbildning. Det blir inte sämre av att man inom skolan har en fullständigt naiv syn på hur en sådan grupp behöver ledas. De flesta andra yrkesföreträdare skulle säga att det behövs en stark ledare som hjälper dessa förvirrade individualister att se det gemensamma målet bakom alla käpphästar och träd som skymmer sikten i skogen. I skolan har man ofta valt självstyre. Ibland tillsätts en stackars medlem ur gruppen som arbetslagledare. Men för att undvika att denna person får makt får han/hon inte lönesättande rang, inte arbetsledarstatus eller någon ersättning för besväret. Detta gör att den mest kompetente och mest lämpade alltid anmäler sig till uppdraget…harkll.. eller kan vi säga att det har hänt av misstag ibland. För att visa sympati för den som råkar få denna roll sätter man ofta av en symbolisk tid i arbetsschemat för utveckling. Oftast räcker tiden till för att personen ska hinna reflektera över omöjligheten i sitt uppdrag och kanske också för en timmes extra mötestid då man får lyssna på chefens bekymmer.

Beslut En bestämmelse av behörig person eller grupp som sedan ska verkställas. Alternativ betydelse: Något man antecknar för att veta hur man ska kunna kringgå eller något man skriver på papper men inte genomför i verkligheten.

De som har jobbat inom andra yrken blir oftast förvånade över den beslutskultur som råder inom skolan. Den påminner mer om politiken än om praktiskt arbetsliv. Det betyder att man kan lägga timmar och dagar på att debattera och besluta, för att senare lägga två minuter på att konstatera att detta är omöjligt att leva upp till i praktiken. Därför tar man ett eget beslut på sin kammare och gör precis som man vill i alla fall. Oftast går det alldeles utmärkt ändå. Men nåde den person som bryter mot överenskommelsen och säger sanningen i debatten, d.v.s. påtalar att någonting är omöjligt, kostsamt, besvärligt, onödigt, värdelöst eller negativt. Den personen är genast Persona non Grata i sällskapet. I alla fall under mötet och inför chefen. Det som är särskilt viktigt är att kostnaden absolut aldrig ska kopplas ihop med konsekvenserna av beslutet. (se kostnader) En anledning till att kulturen har en fantastisk förmåga till att förtränga beslut och påbud, torde vara den relativa mängd motsägelsefulla bud som dushar över skolorna. Om det finns någon som kan beräkna hur lång arbetstid som skulle krävas för att prickfritt sköta ett läraruppdrag idag rent administrativt, får denne gärna upplysa Skolprofeten om detta. Profeten hinner nämligen inte med det just idag eftersom rättningshögen, veckobrevet, utvecklingsplanerna, åtgärdsprogrammen, planeringen, e-postskörden, arbetsplaneskrivning…etc. har gjort kalendern fulltecknad för de kommande månaderna.

Kostnader Utgifter som härrör från verksamheten i form av löner till personal, materiel och admistration.

Paradoxen inom skolvärlden är följande: Den största kostnaden, alla kategorier, är personalkostnaden. Därför betraktar vi allt arbete som personalen gör oberoende av den tid uppgiften kräver (eftersom lönen redan är betald och inkomsten redan bestämd) Alltså kan man lägga på en lärare hur mycket eller lite som helst att göra utan att budgeten påverkas i någon riktning. Det bästa är att lägga på så mycket man kan eftersom ingen kvalitetsskillnad kan uppmätas (se nyckeltal)

Nyckeltal Allmänt:  Ett enskilt nyckeltal är en indikator på kvaliteten på genomfört arbetete. Konkret består detta tal av ett mätbart värde som fluktuerar och går att finna i verksamhetens produktion. Ofta är nyckeltal små funktioner av olika värden som ingår i en räkneoperation (t.ex. antal producerade enheter dividerat med antal anställda) Ofta ingår ekonomiska värden i beräkningen som kopplar inköp, utveckling, marknadsföring, försäljning och vinst.

I skolan använder man en råvara som inte kvalitetskontrolleras, är gratis i anskaffningen men genererar stora kostnader. Produkten går inte att sälja och vid leveransen kontrolleras inte heller om godset är skadat eller uppfyller kraven. Det enda som varudeklareras är ett uppskattat värde av produkten som görs av den sista personen som slutför paketeringen. Denna värdering kallas slutbetyg. Det är ungefär samma sak som om Volvos ledning skulle fråga arbetaren i slutet på monteringsbanan om han tycker att bilen är dålig, halvbra, bra eller utmärkt och sedan utgå från detta i sin halvårsrapport när de ska bedöma om fabriken gör ett bra arbete. (naturligtvis får de en manual till hur man avgör hur en bra bil ser ut: jfr. kursplan och kunskapskrav) Därför är det mycket märkligt när man i skoldebatten ofta får höra att meritvärde och betyg är en indikator på att en skola är bra eller dålig (Snarare skulle man utvärdera hur eleverna klarade sig på gymnasiet istället.)

Läroplan: Förordning som fastställs av Sveriges Riksdag och reglerar innehållet i undervisningen och arbetet i svensk skola tillsammans med kursplanerna. Även tidigare kallad ”poesidelen”.

Läroplanen innehåller resultatet av i princip hela svenska intresseelitens tyckande i form av politiker, myndigheter, institut, föreningsliv, intresseorganisationer, etc. Eftersom man har väldigt svårt att enas om en gemensam linje består läroplanen av en gigantisk kompromiss. Men inte som kompromisser brukar se ut, d.v.s. att man stryker det man inte är överens om. Nej, här ska allt finnas med. Resultatet är en poetisk formulering om hur vi vill att skolan ska fungera i den bästa av världar om alla får som de vill. Får alla som de vill i verkliga livet? Just det. Därför är innehållet i läroplanerna i princip omöjligt att planera arbetet efter då omfattningen av innehållet överstiger tidsramarna. Det leder i alla fall inte fram till önskat resultat. I läroplanen finns direktiv för hur man ska arbeta med trygghet, trivsel och värdegrundsfrågor. (Se separat beskrivning.)

Den nya läroplanen – LGR11 (Läroplan för grundskolan 2011)

Läroplan som ersätter LPO94.

Ungefär med ett decenniums intervall brukar läroplanen kännas halvaktuell. Det beror både på att intentionen ofta inte genomförs helt och hållet, men även på att intentionen visar sig leda åt fel håll.

När LPO 94 kom skrotade man detaljstyrningen av innehållet i undervisningen. Samtidigt ökade man fokus på tematiskt arbetssätt inom skola och lärarutbildning. Nu skulle lärarlag kunna följa klasser genom grundskolan på ett nytt sätt. 17 år senare lanseras LGR11 som återgår till en styrning av innehållet och vrider tillbaka klockan lika många år när det gäller tematiskt arbetssätt. Man börjar prata om ”stadier” igen. Problemet med genomgripande förändringar av just lärarnas behörigheter att undervisa olika årskurser är att det tar väldigt lång tid att justera arbetsmarknadens tillgång på behöriga. Exempelvis kan en lärare som utbildades 1994 ha femämneskompetens i sex stadier. Denna lärare ska sedan konkurrera med en lärare som har tvåämneskompetens i tre stadier. Paradoxen är att båda lärarna har lika lång utbildning. Det betyder att man har olika bredd i kunskaperna och likaså olika många ämnen att förkovra sig i.

Kursplan: Dokument som fastställs av skolverket. Reglerar vad som ska ingå i ett skolämne.

Kursplanerna är skrivna av dem som kan läsa för dem som inte kan läsa. Därför är språket i texterna anpassat för särskilt läskunniga. Dessa får sedan tolka dessa regler så att de blir begripliga. Tolkningarna ska vara exakt lika i hela riket och därför lät man under föregående läroplansperiod (LPO94) alla skolor skriva ned sina egna tolkningar (men detta menar skolverket idag är en missuppfattning av intentionerna) Konstigt att man påpekar detta först tio år senare. Det är som om Luftfartsverket hör av sig och talar om för piloterna att de har flugit på fel höjd under hela nittiotalet trots intentionerna. Borde inte någon ha upptäckt detta? Eller var radarn på Skolverket avstängd förra decenniet?

Betyg Bedömning av elevs kunskaper i relation till gällande kursplan i ett ämne som görs av behörig lärare (efter den 1 juli 2012)

Betygen är bespottade och höjda till skyarna i olika perioder. En del hävdar att betygen är en viktig motivation och motor för att elever skall prestera. Andra säger tvärtom att betygen kan sänka viljan att prestera för många elever. Det finns minst tre syften med betyg. Först att sortera ut lämpliga till högre utbildning (slutbetyg). Sekundärt att återkoppla till eleverna hur de presterar i förhållande till kursplanen. (terminsbetyg) Den tredje anledningen kan kopplas till att man behöver kunna jämföra olika skolors resultat med varandra. Tyvärr är det bara den första anledningen som verkligen gör betygen funktionella. Det är nämligen ett väldigt trubbigt och slött redskap för att återkoppla både skolors och elevers resultat. Det finns betydligt bättre metoder om man vill åstadkomma pedagogisk utveckling.

Meritvärde En elevs eller en skolas samlade betyg, omräknade till poäng,

Någon klåpare gjorde det populistiska draget att ta bort sifferbetygen ur skolsystemet eftersom det upplevdes kränkande att bara få 2,1 i betyg. Därför infördes bokstäver. Men eftersom att någon som jobbar på skolverket suger på att räkna algebra (i.e. han/hon hade 2,1 i medelbetyg) kunde man nu inte med bokstäverna få fram ett medelvärde. Vad blir medelvärdet av alfabetet t.ex.? Snillet tog då och gav varje betyg en siffra och vips var kränkningarna borta eftersom man nu fick många fler poäng när man inte var så duktig. När man tog de nya siffrorna (G=10, VG=15 och MVG=20) kunde man räkna med heltal och lägga ihop alla siffrorna till ett meritvärde helt utan decimaler. Tänk om vi får en dyslektiker i betygsutredningen nästa gång, vilket system ska vi ha då…? Tillbaka till snäckor och pinnar kanske?

Varför tycker Skolprofeten att meritvärde är en dålig indikator på skolors prestation? Tja, först och främst därför att det inte är något riktigt nyckeltal (se nyckeltal) Men rent matematiskt brukar osäkerheten i ett värde öka med varje term som adderas. Därför kan felkällan bli mångdubbelt större när man tittar på ett meritvärde. Antalet elever påverkar naturligtvis också ekvationen. Om en skola sätter ett betygssteg för högt i flera ämnen så hamnar man rejält mycket högre i rankingen på kvällstidningens lista över skolor som är ”bäst” i din kommun. Så om betygen för en elev kan kännas orättvisa så är det ingenting jämfört med hur det kan kännas för en hel skola.

Sommarlov uppehåll i skolplikten för eleverna. Skarv mellan läsåren.

De flesta som hör ordet sommarlov förknippar detta med orättvisa semesterförmåner för lärare. ”Lärare ska väl inte klaga, hur är det nu, visst har ni 10 veckors semester fortfarande” ”inte konstigt att ni har så dålig lön, ni har ju dubbelt så lång semester som oss andra” SKL (Sveriges Kommuners och Landsting,) säger till och med att det är lärarnas fel att de har så låg lön eftersom de krampaktigt står fast vid ferieanställningen som anställningsform. I själva verket har lärare fem veckors semester. Veckorna i anslutning till semestern samt övriga lovperioder består av inarbetad tid. Detta fungerar genom en överenskommelse som arbetsgivarna en gång i tiden varit med och tagit fram. (Se lärares arbetstid)

Lärares arbetstid Lärare kan vara anställda i olika former. Ferieanställning eller semesteranställning är de vanligaste formerna. Ferieanställningen är fortfarande vanlig där sommaruppehållet är ca 7 veckor.

Ferieanställningen är egentligen en överenskommelse som gynnar arbetsgivaren lika mycket som läraren. Den bygger på att lärarna får mer tid under terminerna då eleverna finns i skolan och att lärarna sedan inte sitter i en tom skola i flera veckor när eleverna är lediga. Vinsten med arrangemanget består i att tiden för för- och efterarbete läggs i anslutning till perioder då det behövs. Vinsten för arbetsgivaren har varit en helt annan. Tiden som lärarna ”jobbar in” ingår i något som kallas förtroendetid” och då behöver inte rektor eller arbetsledning vara på plats och dirigera arbetet. Alla vet att lärare har högvis med rättning och bedömning med sig hem varje vecka. Om de inte gör detta arbete märks det i slutänden ändå. Pålägget varje vecka är 5 timmar utöver vanlig arbetstid (40h) Eftersom arbetet inte behöver dirigeras är det helt fritt att utföra sitt arbete på valfri tid och plats, t.ex. hemma i lugn och ro efter middagen och nattningen av barnen. Men man kan också stanna kvar i skolan och förlänga arbetsdagen. Tyvärr är nog detta den vanligaste anledningen till att många tror att lärare smiter hem så tidigt på dagarna. Arbetet hemma på kvällen är oftast bara synligt för lärarens partner. En ytterligare vinst är rent kvalitetsmässig eftersom den paus som läraren tar inför kvällsarbetet laddar om batterierna och gör arbetet mer effektivt. Dessutom kompenseras ofta arbetsplatsens usla utrymmen för avstördhet och bra sittplatser när man ska utföra krävande läs och skrivuppgifter. Hemma har läraren skapat sin ultimata miljö själv, kostnadsfritt för skolan.

Förtroendetid Ett begrepp som finns i lärarnas löneavtal. En del av arbetstiden som den anställde planerar och genomför efter eget huvud. Rektor ska inte planera verksamhet under denna tid. Förtroendetiden kan användas för arbete med inläsning, planering, rättning, bedömning, etc.

Det vanligaste är att läraren har 10,5 timmars förtroendetid i veckan. Det betyder att resterande arbetstid blir 35 timmar som kallas reglerad arbetstid (eftersom denna tid är styrd av skolledningen) Oftast planeras hela läsåret på hösten och den reglerade arbetstiden läggs ut först i schemaläggningen. Sedan får läraren lägga in sin förtroendetid före eller efter denna tid. Om man lägger ut all tid jämnt över veckan så betyder det sju timmars arbetsdag reglerat och två timmar extra varje dag. Men läraren kan t.ex. välja att jobba på söndagar vilket är vanligt. Därför är det inte möjligt att enbart stå vid skolans port och avgöra vem som sköter sitt arbete eller inte.

RAM-tid Tider som markeras in i veckoschemat för skolans lärare som markerar start- och stopptider för arbetsdagen. Gammalt begrepp som ersatts av reglerad arbetstid.

AP-tid Icke lektionstid inom den reglerade arbetstiden. Läraren ska befinna sig på överenskommen plats och arbetar med andra arbetsuppgifter än att hålla lektion.

Felaktigt tror många att man måste göra sin AP tid på arbetplatsen. Det är inte nödvändigt. Men det är Chefen som bestämmer vad som är en lämplig plats. Ofta är denna tid jätteviktig för läraren eftersom jobbet innehåller väldigt många andra uppgifter än just att stå framför en klass. Ingen skulle tro att skådespelarna på Dramaten bara jobbar när de står på scenen.

USK eller lektionstid Den tid som läraren är ansvarig för undervisningen av en grupp på schemat.

USK var en avtalsterm som förhandlades bort i samverkan mellan fack och arbetsgivare. Före detta fanns en överenskommelse om hur många lektioner man kunde lägga på en enskild lärare. Eftersom denna regel nu inte finns har lärarnas förmåga ökat enormt och man kan alltid pressa in en extra grupp eller timme för att få ihop tjänsterna på skolan. Men Arbetsgivarna lovade dyrt och heligt att inte öka undervisningstiden när man tog bort regeln.  Det var inte syftet med att ta bort den. Undrar om de drog den om rödluvan också…? Varför har du så stora tänder mormor?

Lärarlegitimation – En utbildad lärare kan ansöka om yrkeslegitimation efter slutförd utbildning och minst ett års arbetslivserfarenhet. Legitimationen består av ett skriftligt bevis på vilken behörighet personen har att undervisa i med bäring på ämnen och årskurser.

Legitimation har drivits hårt från Lärarnas Riksförbund (SACO), det ena lärarförbundet med starkt fäste bland högstadie- och gymnasielärare. Det andra förbundet Lärarförbundet (TCO) har inte varit lika ivriga beroende på att deras egna medlemmar består av en hög andel outbildade med anställning i skolan. Men man vill ju naturligtvis att alla så småningom ska ha rätt utbildning.

Den 1 augusti 2011 startade legitimeringsprocessen för landets lärare. Tyvärr finns det en stor risk att legitimationen inte kommer att bli den murbräcka i lönerörelsen som man hade hoppats. Visserligen ökar svårigheterna för kommunerna att fylla upp arbetsplatsernas vakanser med outbildade, vilket gynnar utbildade. Men det finns stor risk att legitimationen bara blir ett extra betungande krav för lärare, som dessutom kostar pengar. För det betyder nu att lärare kan ifrågasättas helt öppet och fråntas sin legitimation istället. Bra förvisso, men det kanske inte blev den statushöjning som alla pratat om för yrket. Dessutom kommer det alltid att finnas utkanter i landets geografi som aldrig kommer att ha en chans att fylla sina lärarrum med behörig personal. Vissa ämneskombinationer är väldigt ovanliga. Har du t.ex. träffat många lärare med kombinationen tyska för högstadiet och bild för lågstadiet? Eller svenska och slöjd? De växer inte på träd…Det här är till och med en välkänd taktik hos många skolor när man absolut inte vill ha en behörig lärare, utan vill anställa en lokal förmåga som behöver sysselsättning i byn. Hitta på en ämneskombination som inte finns.

Entreprenöriellt lärandeAtt bygga undervisningen på att ta tillvara påhittiga personers kreativa förmåga, för att lära sig och utveckla ny kunskap. Att låta kreativiteten styra. Modellen ska gynna landets företagsamhet och skapa tänkande problemlösare som skapar nya företagsidéer.

Tanken är lysande men slocknar lite när man tänker på vilken fruktansvärt akademisk konstruktion själva ordet är. Det går ju inte att uttala ens i nyktert tillstånd. Skrattretande. Förr i tiden fanns ett halvallvarligt ordspråk som sa: Var snäll mot de stökiga grabbarna längst bak i klassrummet, för det är med dem du kommer att göra affärer längre fram. Sanningen ligger kanske inte i att de stökigaste blir bäst i affärer. Men världen är full av exempel på företagsledare och idésprutor som har utvecklats trots sin skolgång. Den akademiska skolan har alltså motiverat dem att göra tvärtom och tvinga sig själva att hitta ett bättre alternativ, eftersom det är så tråkigt i skolan. Är det inte en lysande idé att låta alla bli entreprenörer då istället och förändra undervisningen till det? Nej, för om du ska bli duktig på att bryta mot ett system måste du först lära dig systemet du ska bryta emot. Struktur och grundkunskaper är tråkigt ibland, men nödvändigt för att komma vidare och hitta tillämpningar och nya idéer. Idéer föds ibland av tristess, monotoni och onödigt komplicerade system. Men det är inte tristessen i sig som genererar kunskapen förstås. Den uppstår i mötet med ny kunskap.

Inkluderande arbetssätt, inkludering –  Att elever inte ska särbehandlas i undervisningen eller att hänvisas ut ur klassrummet eller den normala studiegruppen då den har särskilda behov. Hjälpen ska komma till eleven i klassrummet och allt stöd ska helst ske genom anpassning av ordinarie lärares metodik. I annat fall genom att lyfta in en extra stödlärare i klassrummet eller att minska gruppens storlek något.

Det finns stöd i Salamanca-deklarationen för denna hållning. Även Sverige har skrivit under den. Naturligtvis håller Skolprofeten med om att detta synsätt är i grunden rätt. MEN, det är inte undervisning i grunden som är problemet för elever som behöver särskilt stöd alltid. Ibland är det sociala sammanhanget hindret för kunskapsutvecklingen, rädslan för gruppen och för att avslöja sina brister. Vad är viktigast? Anpassning till socialt sammanhang eller maximal kunskapsutveckling? Om man måste välja? Svenska skola har länge hållt den sociala utvecklingen högst genom att satsa mycket energi på elevens anknytning till en normalgrupp av jämnåriga kamrater. Därför går man inte om en klass hur som helst även om kunskaperna uppenbart inte räcker till nästa nivå. Det är en rättighet att få gå i normalklass. Om eleven inte vill gå till skolan och känner sig utsatt är det däremot tveksamt om elevens rättigheter till utveckling gynnas av en total inkludering utan undantag. Specialgrupper och individuell undervisning är ibland mycket effektiv för vissa elever med diagnoser som social fobi, asperger syndrom, ADHD, m.m. Anledningen är att man kan anpassa miljöförutsättningarna bättre för att undvika att elevens svårigheter står i centrum. i en mindre grupp kan man undvika att provocera fram ständiga misslyckanden, otrygghet och en fullkomligt utmattande kraftsamling för eleven att bara vara i skolan och försöka förstå det komplicerade spel som försiggår socialt, särskilt i högre årskurser där man förväntas klara sociala spelregler själv utan hjälp av vuxna.

Inkluderingsbegreppet används tyvärr som argument i skolpolitiken och på tjänstemannanivå för att spara in på specialkompetens och lägga ned  specialskolor. Från sjuttiotalet kommer många ihåg OBS-klasserna. Detta är naturligtvis inget bra exempel på inkludering. När man lägger en specialklass i samma byggnad som vanlig skola etsas bilden av särbehandling in och känslan av utanförskap hos elev och omgivning. Det måste finnas separata skolor med en lugn miljö som tar vara på dessa elevers speciella förmågor och underlättar deras svårigheter. Det är äkta omtanke om både kunskap och social kompetens. När eleven är redo att möta en normalklass igen slussar man ut eleven successivt med stöd.

Förstelärare (1:e lärare, 1L)

Karriärstjänst för lärare inom grundskolan. Titeln implicerar en rangordning och en högre position, men ska inte förknippas med befordran på det sättet. Snarare kan man säga senior lärare. Det handlar om en mer erfaren lärare. 5000 kronor är beloppet som betalas ut av staten för att behålla seniora lärare inom yrket med gott humör. Vad en rektor använder en 1:e lärare till är inte fastställt. De ska vara med och utveckla verksamhet, utbildning och hjälpa sina kollegor. Men intentionen är att dessa förstelärartjänster ska vara skilda från biträdande rektorstjänster. Det positiva är att det kommer att fungera. Tillägget gör att personer som funderar på att lämna verksamheten, och dessutom är värdefulla, stannar längre i yrket. Förmodligen utvecklar de också verksamheten. Skolprofeten tycker att reformen borde kunna kallas ”Återställaren” Man ger tillbaka till seniora lärare vad man tidigare kunde få, innan kommunaliseringen snodde kåren på både tarifflönerna (ju äldre desto mer välbetald) och många andra förmåner som man haft som motivation. Nu får inte alla seniora lärare detta tillägg. Det är meningen att rektor ska kunna avgöra vem som är värdig och utvecklar skolan. Det är en ”återställare” på ytterligare ett sätt. Under 1990-talet släpptes en större mängd ”vuxna” in i personalgruppen på grundskolan. Dessa hade inte alltid fullständig utbildning. Men det gick inte att kicka ut dem när de väl fått fasta anställningar hur som helst. Dessa obehöriga lärare har haft ungefär lika bra löneutveckling som fullt utbildade, erfarna lärare. Men 1:e lärare kan de alltså aldrig bli.

Ordlistan är under arbete och fler begrepp kommer så småningom. Förslag välkomnas.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *