Skolmognad, inte en fråga om ålder

En fråga som förtjänar bättre utredning och mer belysning är hur barn som behöver mer stöd ska hittas tidigt i skolsystemet. Vi upptäcker idag för sent, efter förskola och lågstadium att vissa elever inte hänger med i läs- och skrivutvecklingen? Detta gäller även matematisk utveckling och förmågan att följa  med i undervisning i grupp. Hur ska vi hitta de elever som tidigt behöver extra stöd? Alla som arbetar inom skolan vet att ju längre upp systemet man släpper dessa elever, desto svårare är det att nå dem med insatser och det är också dyrare att sätta in hjälpen sent. En elev som tappat självförtroendet är mycket mindre mottaglig för hjälp. Det finns dolda spärrar som gör att skolan ogärna hindrar elever från att slussas vidare upp i systemet fastän de saknar vitala kunskaper.

Hur hjälper vi dessa elever tidigt?

Genom att se frågan ur ett större perspektiv. Varför ska vi låta elevens ålder eller föräldrarnas vilja styra vilket år skolstarten ska äga rum? I alla andra övergångar mellan nivåer i utbildningssystemet är det accepterat att det finns nödvändiga förkunskaper som krävs för att lyckas i nästa nivå. Dessa bedöms och betygssätts ibland. Med den kunskapssyn vi har idag är det självklart att barn kommer till skolan laddade med förkunskaper som krävs för att börja skolan. Men är det självklart att alla elever har samma kunskaper när de kommer till förskolan? Nej, inte alls. Där har vi samhällets största problem idag. Den elev som har engagerade föräldrar som sjunger sånger, letar bokstäver, upplever olika miljöer och bygger upp ett ordförråd står redan i skolstarten närmre högre kunskaper. Skillnaden ökar bara för varje år i skolan. De förkunskaper som man får med sig till kursstarten avgör till stor del vilket resultat som är möjligt att prestera. Vi vet att det finns skillnader mellan pojkar och flickor, tidigt och sent födda i mognad. Hur ändrar vi på detta?

Att börja skolan när man är 6 eller 7 år är inte optimalt.

Man bör göra en värdering av förmågan att sitta stilla, vilka ord och siffror man behärskar och hur motiverad man är att påbörja en utveckling mot abstrakt tänkande. Idag är det föräldrarna som avgör när tidpunkten är lämplig. Men hur många föräldrar kan avgöra om tidpunkten är rätt, utan att vara subjektiva? Kan samhället lita på detta avvägande när samhället sedan ställs till svars för när eleven inte klarar av studietakten utan extra resurser? Nej. Det händer allt för ofta idag att höga krav på extra hjälp ställs på skolan från föräldrahåll. Det finns däremot inga krav på föräldrarnas omdöme och insats i den förebyggande fasen före förskolan. Det är frivilligt att hjälpa sitt barn till en bra skolstart. Detta är djupt orättvist mot de barn som utrustats med föräldrar som inte tar sig tid att utbilda sina barn inför skolan, oavsett av vilket skäl de har svårt att hjälpa sina barn.

Det samhälle som vill erbjuda reella möjligheter att bryta klassamhället och ge alla barn lika möjligheter till utbildning måste se till att alla får lika möjligheter att börja skolan. Det tjänar alla på.

Skolan ska ta ansvar för att utvärdera barns mognad inför skolstarten. Föräldrar ska inte kunna överklaga detta av den enkla anledningen att de inte betalar för det extra stöd som krävs om bedömningen är felaktig.

Inför flexibel skolstart. Men inte på föräldrarnas villkor, utan baserat på empiriska undersökningar av barnets förutsättningar inför skolstarten. Innan skolstart ska alla barn erbjudas en stimulerande miljö med mycket lek och möjligheter att bygga på sin repertoar av beteenden som fungerar i en klassisk undervisningssituation. Förskolan ska vara en kreativ verkstad som slussar ut elever, en i taget, mot en mer traditionell undervisning. Låt dem som behöver det gå flera år i förskolan. Samhället  och individerna kommer att tjäna på detta, även om det låter dyrt att låta elever gå om flera år. Ett par extra år i förskola är mindre problematiskt än ett förlorat år i högre årskurser.

Skolprofeten hoppas att Sverige är moget för att införa flexibel skolstart på riktigt. Alla barn förtjänar en jämlik skolstart. Inte som i dagens skola, där man fokuserar på rätten att följa sina jämnåriga kamrater oavsett egna förutsättningar och förkunskaper. Skolplikten är föråldrad. Modernisera den genom att ställa rätt krav på dem som ska delta i undervisningen och ge dem verktyg. Låt förskollärarna avgöra skolmognaden och skapa standarder för denna bedömning.

Moderaten Thomas Tobé lägger ett förslag som är ett steg på vägen. Men det gäller att man tillåter skolstarten att vara flexibel och att man ruckar på skoltidens längd. En del behöver fler år i förskola, andra kan bli färdiga fortare. Kostnaderna för detta bör löna sig i längden med mindre utslagning från alla nivåer i skolsystemet och på arbetsmarknaden.

Be Sociable, Share!

Om Skolprofeten

Sagt om Skolprofeten: Han är i högsta grad en alldeles vanlig profet som har kommit till jorden för att skåda skolans väsen ur ett annat perspektiv. De som har sett honom berättar att han ofta iträder skepnaden av en helt vanlig dödlig lärare. Allt kan ifrågasättas. Inget är självklart. Han tar ibland av sig sin objektiva skrud och klär sig i subjektiv cynism efter jobbet. Han älskar att vara politiskt inkorrekt och att strunta i konventionerna. Ibland behöver man skåda världen genom bottnen på flaskan eller ur de allra minsta barnens perspektiv. Varför måste man gå i skolan? Vem kom på den idén? Det finns inte så många dumma frågor jämfört med dåliga svar. Av dårar och barn får man höra sanningen sägs det. Skolprofeten lyssnar och reflekterar både till akademiska och primitiva infall. Det skadar inte att se på saker med en gnutta humor, distans eller ironi.
Det här inlägget postades i Elever med speciella behov, Okategoriserade, Skolan och politiken. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *