S:t Örjans kamp med draken

Artikeln i DN kom inte som en överraskning. Arbetet med att lägga ned S:t Örjans skolor har pågått länge och är inte ett verk enbart av borgerligt ursprung. Skolprofeten har haft förmånen att jobba inom S:t Örjans verksamhet under fyra lärorika år och lärt känna verksamhetens väsen.

Är det rimligt och bra att lägga ned S:t Örjans skolor, om man bortser från rent ekonomiska ”vinster”? För dig som inte är helt insatt kan man enkelt förklara syftet och funktionen med S:t Örjans skolor så här: Rektorer på grundskolor runt om i Stockholm har ansvaret för att ge alla elever, oavsett förutsättningar, den undervisning och de kunskaper som krävs av läroplanen. Oavsett inlärningssvårigheter och olika beteendestörningar som kan vara svåra att leva med i en vanlig skolklass, både för individen och eleverna runt omkring. Elever som halkar utanför gör det antingen genom att de sitter hemma och inte vill gå till skolan, eller så lever de rullan och gör så att andra elever mår dåligt genom att vara utåtagerande, grovt förenklat. För att fullgöra sin plikt har då rektorerna kunnat söka skolplatser i S:t Örjan, efter att ha tömt ut sin egen organisations resurser och misslyckats med att få en specifik elev att fungera i skolan med alla medel. Kostsamt men verksamt. Tack vare denna möjlighet kan rektorn och skolan fullgöra sin plikt och eleven får det stöd som den har rätt till enligt lag.

Förslaget att lägga ned S:t Örjans skolor genom att splittra verksamheten och lägga ut ansvaret på mer än 15 olika skolor faller redan på ett enkelt logiskt filosofiskt plan. Ska de rektorer som inte lyckas med vissa elever ansvara för att leda specialgrupper som tar hand om samma elever som man redan har misslyckats med? Den enda skillnaden är att de kan få in extra pengar till  den egna verksamheten från andra skolor som har samma behov. Tänk om landstinget gjorde likadant med sina specialistmottagningar, genom att lägga ut ansvaret för akutsjukvård eller kirurgi på femton olika vårdcentraler istället.

Skolprofeten hann observera följande positiva egenskaper i S:t Örjans regi.

  1. Arbete med elever som har speciella behov ställer höga krav på samarbete bland personalen. Det bygger på stabila personalgrupper som förfogar över sina verktyg och kan ta egna beslut. Inte på snabba byten av personal. Det tar i regel en termin att överhuvudtaget etablera en duglig arbetsrelation till dessa elever, trots hög personaltäthet.
  2. Det är tidvis ganska tungt psykiskt att jobba med elever som har speciella behov och påverkar personalens egna känslor och kräver en ständig utveckling av det egna jaget för att kunna hjälpa elever att utvecklas. Prestigelöshet på gränsen till utlämnande, när du har gett någon sista chansen så ska du ge dem tre chanser till. För att orka detta och behålla kvalitet och egen hälsa behövs en organisation som förstår och vårdar sin personal lite annorlunda än i normal verksamhet. Annars blir omsättningen på personal ett hinder för kvaliteten, eller personalens avtagande engagemang.
  3. En chef som leder specialgrupper måste förstå skillnaden mellan vanlig skola och denna verksamhet. Annars utvecklas specialgruppen till en dyr variant av samma gamla vanliga undervisning. Likaså måste chefen förstå vikten av att motverka ”specialiseringen” så att det inte blir särbehandling och skyddad verkstad, som blir en social verksamhet utan kunskapsutveckling i ämnena.

Dessa saker har en central ledning klarat av bra i S:t Örjan. Eftersom flera grupper har liknande behov av fortbildning, kompetensutveckling och handledning har man byggt upp en fungerande praxis som även tar del av nya forskningsresultat och metoder. Man utvecklar specialkompetensen att jobba med dessa elever, snarare än att anställa färdigutvecklade specialpedagoger (som inte existerar eftersom erfarenheten är viktig) Tack vare att man är en större organistation har man kunnat fokusera mer på specialkunskaper än ett vanligt rektorsområde. Man kan internrekrytera ledare med erfarenhet av verksamheten av de cirka 300 anställda med lång erfarenhet.

Finns det då inga nackdelar med specialskolor som S:t Örjan och egen central ledning? Jo, naturligtvis. Men ledningsmässigt och pedagogiskt är det en bra lösning. Det är pedagogiskt självstyrande grupper som får hjälp med utveckling och ekonomi från en kunnig ledning. Det som har utmålats som ett problem är att personalen ibland får för mycket erfarenhet av ”speciella behov” och därför kan tappa lite överblick och förmåga att jämföra med vanlig skolgång. Men det problemet är betydligt överdrivet. De flesta i personalen har en lång bakgrund inom skolan och ofta andra kunskaper som kommer väl till pass för att lyckas fånga eleverna. Det är inte S:t Örjans personal som behöver lära sig metoder från vanliga klassrum utan snarare tvärtom. Det som kunde ha utvecklats mer är utbytet och att ta vara på den specialkompetens som Stockholm Stad har investerat i, genom att kontinuerligt vara ute och informera om speciella behov, hur man jobbar inom S:t Örjan och sina unika praktiska kunskaper om diagnoser.

Vad händer om Stockholm Stad lägger ned S:t Örjan? Kompetensen skingras troligen ganska snabbt och byggs inte upp igen, tack vare att de nya värdskolorna som tar över verksamheten inte har möjlighet att fortsätta kvalitetsarbetet eller ta vara på styrkan i tradition och erfarenhet.

Sparar man inte in kostnaderna genom att låta specialteamen gå under vingen på en annan skola? Jo, men flödet av elever som inte klarar av vanlig skola är relativt konstant och kommer att fortsätta. Marknaden ligger öppen för friskolor som tar lika mycket betalt och där  har man svårt att få insyn i vad man får för pengarna. Privata intressen kommer att finna det attraktivt att erbjuda liknande alternativ eftersom elevplatserna kostar mellan 350 och 550 tkr per läsår. Det finns stora marginaler att ta av genom att spara in på personalens och elevernas utveckling. Problemet är att dessa elever sällan har stöd från hemmet som hjälper dem att avslöja om kvaliteten på skolans insatser sviktar. Alltså kan vi räkna med att utvecklingen kan komma att likna den som skett när det gäller privata elevhem för ungdomar som kommit på glid. Insynsskyddad verksamhet som genererar god vinst i fickorna på ägarna, men ger väldigt lite till samhället och till dem som behöver hjälp. Alltså får samhället ta hand om dessa elever i socialtjänsten eller bekosta en lång arbetslöshet längre fram.

Skolprofeten har egna erfarenheter av ett försök på en skola i centrala Stockholm där man startade en specialgrupp för elever med särskilda behov. Det kostade naturligtvis inte i närheten av S:t Örjans elevplatser, Men jämförelsen visar hur man kan spara på kvaliteten. På en S:t Örjanenhet har man ett lärarlag som tar hand om ämnesundervisningen. Vissa ämnen har lärare som ambulerar mellan flera resursskolor. En fungerande enhet kan då ha 7-8 personal och ca 16-18 elever beroende på problematik (vi pratar nu inte om enheter som kräver 1 till 1, de är en annan historia) Lärarna följer elevgruppen och jobbar tillsammans enbart med elever som har svårigheter. Det låter som en semester för många, men det kan försäkras att det ofta rör sig om helt individuell undervisning och att mycket energi går åt för varje elev när det gäller att skapa motivation, trygghet och social förmåga att kunna fungera tillsammans med andra i små grupper. För att nå eleverna krävs aktivt deltagande i rastverksamhet, måltider och utflykter. Det är då förtroendet och den verkliga arbetsrelationen stärks, vilket sedan märks på lektionerna.

Hur gjorde man på försöksskolan? Man hade istället en fritidspedagog/förskollärare som hade hela gruppen i ett klassrum på en stor skola. Sedan lät man de lärare som hade utrymme i sitt schema få timmar i olika ämnen i denna lilla grupp. Ofta var det lärare som var nyanställda och relativt unga lärare. Det var inte nödvändigtvis samma lärare på hösten som på våren, tack vare att schemat för lärare ofta påverkas av övriga skolans tjänstefördelning och behov.

Vad blev skillnaden? Ja om vi betraktar att Skolprofeten själv gjorde erfarenheten att det krävdes minst en termin för att bygga upp en arbetsrelation med varje individ som var duglig, lära sig hantera elevens svårigheter och speciella behov på heltid, är det lätt att förstå svårigheten med att se en elev två gånger i veckan enbart under själva lektionstillfället.

För eleverna blev det dessutom en stor skillnad i trygghet. Att bli betraktad som en ”mupp” i korridoren på den stora skolan är inte samma sak som att gå till en egen lokal där man kan utveckla sociala relationer utifrån sin förmåga steg för steg. Tryggheten knöts till en enda vuxen i det ena fallet, medan man inom S:t Örjan istället har en palett av olika personer att påverka eleven med. Det är inte alla vuxna som lyckas nå alla elever. Men det är alltid någon som får in en fot någonstans, och den relationen använder sig hela arbetslaget av för att nå fram på flera fronter successivt.

Om Stockholm Stad lägger ned S:t Örjans skolor (vilket betyder att man sprider dem)  så lägger de ned en unik organisation som man har byggt upp och som besitter erfarenhet som andra kommuner bara kan drömma om att få. De flesta av våra kommuner har bara möjlighet att ha en eller två specialenheter. Därför gör man allt för att behålla eleverna kvar i ordinarie skolform, även om de har suttit hemma i nästan två år i sträck. Erfarenheten sitter inte i de anställda, den sitter i organisationen och erfarenheten. Stabilitet och tradition gör att energin kan läggas på eleverna och utveckling av personalen istället för kortsiktiga projekt och experiment. Historiskt sett kan man också tillägga att S:t Örjans skolor en gång skapades genom sammanslagning av ett antal fria grupper runt om i Stockholm för att samordna och bättre styra dem.

Stockholm Stad har i S:t Örjan en unik träningsmiljö för att utveckla personal med god kompetens inom olika svårigheter. Eleverna har en trygg miljö. Man har en ledning som förstår både elevernas och personalens behov. Man har god kompetens och stor erfarenhet av att starta nya specialgrupper och att omvandla grupper för nya behov. Man kan kvalitetsutveckla personalen och bli experter på diagnoser och social problematik.

Om Stockholm Stad vill lägga ned S:t Örjans skolor föreslår Skolprofeten att staten köper in verksamheten och utvecklar den vidare istället. Vill man starta nya grupper ute på skolorna så kan de få kompetensutveckling i detta genom S:t Örjan. Det kommer att vara mycket mödosamt att bygga upp en ny organisation om man upptäcker att det inte blev någon bra lösning i framtiden. De lärare och ledare som idag bemannar S:t Örjan kommer att ta med sig erfarenheten, men den kommer att sakta rinna ut mellan fingrarna på de nya skolledarna inom en tioårsperiod.

Att skapa ordning kostar mycket energi – att låta saker flyta ut i kaos är både gratis och enkelt. Termodynamikens principer fungerar även här. Skolprofeten är glad att han har fått uppleva en organisation som fungerar för sitt syfte och hoppas att fler kommer att få ta del av den i framtiden. Stoppa nedläggningen av S:t Örjan!

Orginalartikelns länk: http://www.dn.se/sthlm/rektor-forsvinner—da-drabbas-de-utsatta-barnen

Be Sociable, Share!

Om Skolprofeten

Sagt om Skolprofeten: Han är i högsta grad en alldeles vanlig profet som har kommit till jorden för att skåda skolans väsen ur ett annat perspektiv. De som har sett honom berättar att han ofta iträder skepnaden av en helt vanlig dödlig lärare. Allt kan ifrågasättas. Inget är självklart. Han tar ibland av sig sin objektiva skrud och klär sig i subjektiv cynism efter jobbet. Han älskar att vara politiskt inkorrekt och att strunta i konventionerna. Ibland behöver man skåda världen genom bottnen på flaskan eller ur de allra minsta barnens perspektiv. Varför måste man gå i skolan? Vem kom på den idén? Det finns inte så många dumma frågor jämfört med dåliga svar. Av dårar och barn får man höra sanningen sägs det. Skolprofeten lyssnar och reflekterar både till akademiska och primitiva infall. Det skadar inte att se på saker med en gnutta humor, distans eller ironi.
Det här inlägget postades i Elever med speciella behov, Skolan och politiken och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till S:t Örjans kamp med draken

  1. Linus Ersson skriver:

    Detta brev har skickats till utbildningsförvaltning och nämnd i Stockholm och ger en bild av vår syn som föräldrar på denna omorganisation.

    Synpunkter på förslag till beslut ang. inriktning för S:t Örjans skolor

    Vi har läst förslaget från Utbildningsförvaltningen ang. inriktning för S:t Örjans skolor. Många av problemen som lyfts fram av utbildningsnämnd och skolinspektörer är relevanta i sammanhanget och saker som ska förbättras men förslagen som ges är inte bra.
    Huvudargumentet för en omorganisation av S:t Örjan grundas på att skollagen säger att alla elever endast ska ha en rektor och den mesta av texten broderas ut kring detta. Ett svagt argument för att lägga ner S:t Örjan som organisatorisk enhet, och därmed mista en fungerande och kunnig organisation, skolledning och elevhälsa. Svagt pga. att vi som föräldrar till barn på en av S:t Örjans grupper, gärna ser att vår son endast har en rektor och att vi slipper höra till Vasa Real som vi gör idag, eller Högalidsskolan som vi skulle höra till efter en eventuell omorganisation. Vi vill ha S:t Örjans rektor som enda rektor. Inte höra till en skola som vi inte har någon naturlig relation till, i en helt annan del av staden än där vi bor.
    ”I skollagen 1 kap 3 § definieras en skolenhet som av huvudman organiserad enhet som omfattar verksamhet i en eller flera skolbyggnader som ligger nära varandra och till enheten knuten verksamhet som inte bedrivs i någon skolbyggnad.” En formulering som jag inte uppfattar som ’ska vara’ på samma sätt som att varje elev ska ha endast en rektor. Att splittra en väl fungerande skolverksamhet, för en lösning som är sämre pga. en vag definition av vad som är skolenhet, är inte heller det ett hållbart argument.
    Inkludering är ett bra mål att ha men det fungerar inte för alla. Vår son har Aspergers syndrom och mår direkt dåligt när det blir stökigt runtomkring honom. Han klarar tex. inte att sitta och äta i stor matsal pga. mycket folk, lukter och att han inte kan se andras ’äckliga’ mat. Själv äter han bara 4-5 maträtter. På Karlbergskolan, som tidigare var hans hemskola, gick han först i stor grupp vilket inte alls fungerade. Då bildades en särskild undervisningsgrupp inom skolan med 4 elever. Det fungerade bättre, men vår son kunde fortfarande inte nå upp till kunskapsmålen för hans ålder pga. av bristande kompetens på skolan om just de problem som utmärker barn med Autism, Asperger, ADHD mm. Det finns mycket god vilja på Karlbergsskolan, men kunskapen hos bla. elevhälsa är anpassad efter ’normala’ barns problem och behov, men har liten kunskap om barn med neuropsykiatriska diagnosers särskilda behov. Den lilla gruppen splittrades pga. att man skulle ’inkludera’ barnen i de ordinarie klasserna. Det fungerade inte för vår son och därför fick han plats på S:t Örjan. Vi har fortfarande kontakt med barnen som gick i den lilla gruppen. En flicka med ADHD inkluderades i stor klass på hemskolan och nu ligger hon 2 år efter i kunskapsnivå. En pojke placerades i särskola och har backat avsevärt i sin utveckling. Föräldrarna som vi känner väl, är förtvivlade och missnöjda. Vår son har en trygg och accepterande skolmiljö, bra lärare på S:t Örjan och ligger väl i nivå vad gäller kunskapsmålen för hans ålder. Man kan alltså inte uteslutande använda inkludering utan det MÅSTE finnas möjlighet till små undervisningsgrupper för alla barn som behöver det.
    Idag har vår son fritids på S:t Örjan och att ha fritids på Högalidskolan är helt uteslutet. Vår son känner ingen där, det skulle innebära ytterligare en förflyttning till en tredje plats i staden och vi som föräldrar känner oss inte trygga i att kunnig personal och lugna lokaler skulle finnas. För vår son är de sociala problemen den svåraste biten och där behöver han det största stödet. Dvs. Skolarbetet fungerar relativt väl men under fritidsverksamheten behöver han extra stöd vilket ställer höga krav på personalen.
    ” Förvaltningen kommer också att utreda hur de rektorer som kommer att ansvara för en grupp med särskild inriktning får det stöd och tillgång till den kompetens de är i behov av. ” Det blir dyrt om man ska upp på samma kompetensnivå som finns på S:t Örjan idag – och något annat kan inte accepteras, för det skulle innebära en försämring mot vad som finns idag. Den kompetensen innefattar förutom skoledning även komplettering av personal och utbildning av skolhälsa, psykologer, lärare, fritidspersonal och specialpedagoger – och det på 15 skolor. I stället för att kostnadseffektivt samla denna kunskap inom en och samma skolenhet.
    Att samarbeta mot en ordinarie grundskolas verksamhet är också bra men detta måste ske på barnens villkor och i den takt som ett barn klarar av. Det ideala i så fall är att samarbeta med en skola nära barnets bostad, den skola som ansökt om plats på S:t Örjan, där det kan finnas kompisar. Det är också den skola som skulle vara den naturliga skolan för barnet att återgå till. Att i vår sons fall arbeta mot att övergå till en ordinarie verksamhet på Högalidsskolan är inte intressant.
    Att färre elever statistiskt idag går på S:t Örjan säger ingenting. Det är ett resultat av bla. Inkludering och siffran för hur många barn som farit illa av att ingå i större klasser är ett mörkertal. S.t Örjan som skolenhet bör inte läggas ner utan snarare byggas ut och vara en kostnadseffektiv lösning för barn där inkludering inte är ett alternativ. Där finns samlad kunskap och möjlighet att ta emot elever med behov av små grupper och en till en undervisning. Samtliga S:t Örjangrupper bör dessutom erbjuda fritidsverksamhet i lugn miljö och med kunnig personal.
    Om detta förslag ska genomföras vill vi som föräldrar ha besked om följande?
    1. Hur ska kompetensen (skolledning, elevhälsa, fritidspersonal) säkras på de mottagande skolorna.
    2. Hur ska en trygg fritidsverksamhet med specialpedagoger och avskilda lokaler kunna erbjudas
    3. Vem betalar skolskjuts?
    4. Hur kommer samarbetet mellan de olika S:t Örjangrupperna se ut fortsättningsvis? Kommer det finnas något sådant?
    5. Hur ska dessa ökade kostnader finansieras och vem fördelar anslagen, både de lokala inom den specifika verksamheten och centralt till de olika skolorna/grupperna?
    Det viktiga är att se till barnens behov och säkra att de får en anpassad och trygg skol- och fritidssituation där de har möjlighet att utvecklas. Att äventyra situationen för dessa 200 barn på grund av svaga argument om ändrade definitioner i skollagen är inte acceptabelt. Om en omorganisation ska genomföras måste en mer omfattande utredning göras av konsekvenser och kostnader samt en detaljerad plan för hur denna omorganisation ska ske. Beslut måste också grundas på verksamheten och på att förbättra denna, inte på organisatoriska formuleringar av vad en skolenhet är i skollagen.
    Linus Ersson och Erika Sjöberg

  2. Skolprofeten skriver:

    Skolprofeten tackar för brevet och hoppas att ni får gensvar på förvaltningen. Det kan ju inte vara en tillfällighet att många verksamheter med friskoleaktörer blommar upp i området. Det måste vara ett tecken på att verksamheten behövs. Det är klart att kommunen ska vara med på banan och behålla kompetens och erfarenhet av barn med särskilda behov. Att åter splittra en verksamhet som sedan tidigare slagits samman för att göra ekonomin bättre är ju tveksamt. Nej, utveckla och behåll S:t Örjan inom Stockholm Stad. För elevernas skull, för föräldrarnas skull och för att det lönar sig att ge ungdomar en bra start i livet. Att snåla på elever i behov av stöd ger oftast dyra konsekvenser i det långa loppet. Kämpa på!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *