Frälsaren av svensk skola har lösningen

Det är inte lätt att vara profet i sin egen hemby. Det är däremot väldigt lätt att skriva profetior om saker man är övertygad om att man begriper. Skolprofeten är inte så förtjust i att brösta sig och har levnadsmottot att endast den vise vet att han inte vet allt. Därför blev Skolprofeten lite häpen över den självsäkra analysen som Lennart Swahn gör, f.d. lektor och rektor för teknisk utbildning och lärarutbildning samt utbildningsexpert vid Världsbanken, UNESCO och ILO. Han borde veta att han inte kan veta allt.

Han har uttalat att han har lösningen som tar Svensk skola in i 2014 och löser ekonomiska såväl kunskapsmässiga bekymmer. I sin artikel på bloggen Skola & Samhälle (SOS)  gör han reklam för en skrift som presenterar planen i grova drag, kallad Vitboken. (Det är en väldigt lång text vilket innebär att den är fritt men försiktigt citerad, för att spara lite utrymme här)

”Skolans fundamentala problem är läraren som undervisare”, attackerar Lennart med. Det är ett bra öppningsdrag om man vill vara kontroversiell. Ifrågasätt inte bara dåliga lärare. Ifrågasätt alla lärare som undervisar. Då måste ju någon reagera. Men vad är det då han menar?

Skolprofeten sammanfattar LS teori.

Problem:Sverige är helt fel ute. Vi lägger pengarna på dyra lokaler, personal som inte kan allt och som jobbar för sällan och dessutom inte vill ha modern teknik till hjälp. Det är återigen lärarnas fel, även om det enligt LS är fackförbunden som för denna linje och förleder hela det politiska Sverige åt fel håll. De oskyldiga politikerna frågar artigt om de kan hjälpa till med något, men svaret blir att allt som hjälper är mer resurser till lärares löner. Systemet är korrupt.

Lösningen: Sverige ska inom 3-5 år förändra det som under 150 år tagit mycket lång tid att förändra genom att satsa på ICT (Information, Communication and Technology) Det är bara att sätta igång.

Argumenten som dyker upp i Vitboken är roliga att borra ned sig i för de är väldigt självsäkra och bra grundade, men kanske inte i verklighetens skola nödvändigtvis. Här är några favoriter:

Eleverna får inte ”den högkvalitativa och kompletta utbildning” som de förtjänar. Om vi pratar om grundskola och gymnasium så finns det inte EN komplett utbildning. Det finns inte heller spikraka karriärsvägar med elever som siktar självsäkert mot rätt kunskap. De har i verkligheten oftast inte en blekaste om vad de ska ha sina kunskaper till och det finns inget mandat att tvinga dem, det ska gudarna veta. Men om alla skulle vilja bli raketforskare kan jag hålla med om att utbildningen saknar vissa moment i de flesta skolor.

”Lärarnas kapacitet för direkt undervisning är tidsmässigt begränsad” vilket skulle få till följd att utvecklingen är förhindrad att fortsätta. Anledningen är att det bara finns två sätt att utveckla undervisningen enligt LS. Öka undervisningestiden. Eller anställa fler lärare. Skolprofeten skrattar lite när argumentet biter sig självt i svansen. Om kunskap vore en stapelvara kanske detta skulle vara sant. Ju mer man arbetade, desto mer blev det staplat. Men nu är ju inte kunskaper riktigt så konstruerade. Kunskaperna är ju inte proportionella mot inlärningstiden om de nu har något samband alls. Om man resonerade likadant på Kungliga Dramaten skulle enda vägen mot bättre teater vara längre föreställningar och fler skådespelare. Absolut inte bättre förberedeleser eller tid för återhämtning och reflektion. Vad sägs om en 24-timmars Norénpjäs, i en vecka?

”Kommunerna tvingas investera i dyrbara lokaler som utnyttjas ungefär halva den tid som är möjlig att undervisa.”

Detta kan ju knappast vara dagens problem. De flesta skolor byggdes inte nya under senare tid. Tvärtom läggs många skolbyggnadert i malpåse eller hyrs ut till privata aktörer. Det byggs snarare för sällan och för smått. Kan lokalerna utnyttjas mer effektivt? Ja, varför inte införa ett nattskift? Ett nytt lärarlag som tar över skolan kl 17.00 och kör fram till morgonen. Voila! Halverad lokalkostnad! Skolprofeten raljerar lite.

”Lärarfacken och lärarutbildningen och pedagogisk expertis har styrt skolutvecklingen och debatten och detta har lett oss fram till dagens dåliga resultat i skolan”

Skolprofeten tänker då på de stackars vilseförda politikerna i riksdag och kommun som bara har tvingats med på tåget. Man har tvingats se lärarna propagera för sänkta löner och sämre arbetsvillkor utan makt att påverka. Var det inte tvärtom? Var det inte politikerna som tog ifrån lärarna och rektorerna auktoriteten och skolekonomin och gjorde ideliga kortsiktiga förändringar som hela tiden bröt ned det långsiktiga arbetet mot goda resultat? Jag blir osäker…

”Skolpolitiker frågar lärarna och facket om vad som behövs för att skolan ska utvecklas. Därför har svaret ofta blivit satsa mer på lärarna och mer resurser”

Är de så dumma politikerna? Att de frågar dem som jobbar inom verksamheten vad som krävs för att förbättra? Det fattar väl alla att svaret skulle bli det. Men det kanske inte är så konstigt att svaret blev just mer resurser och bättre löner, eftersom det är just detta politikerna har tagit ifrån lärarna genom sina reformer. Lärarna har egentligen inte begärt mer resurser. De ville bara ha tillbaka de resurser de hade tidigare, men som istället fyllt ut kommunernas tomma kassakistor. Det är dyrt med stora fläskiga idrottshallar och bostadsaffärer.

”ICT kan omskapa skolan”

Allting ska gå med elektricitet, pop-pop pop-pop-i-top pop, som i Povel Ramels text. Frälsningen är här! Modern teknik omformar nu skolan på 5 år. Vi har inte lyckats under 150 år men nu finns tekniken, enligt Lennart Swahn. Någon som känner igen den här typen av uttalande? Var det inte någon arktiekt som slog sig för bröstet på 60-talet och sa att man hade löst bostadsbristen OCH gjort samhället perfekt genom design. Alla problem försvinner. Eller de som sa att det perfekta kemiska botemedlet mot myggor nu var uppfunnet. Bara att spruta över hela skogen och njuta av utvecklingen. Hur många med en egen dator hemma kan lita på denna frälsning? Tekniken finns ju för att du ska kunna sköta hela ditt hem med hjälp av din dator. Ändå tvekar man att lägga pengarna på teknik som knyter samman alla prylar hemma till en enda dator. För man vet vad som händer NÄR det inte fungerar. Det är inte en fråga OM. De som har försökt ser man sällan till. De sitter med ena örat i telefonsupporten och är livrädda att förlora sin plats i kön.

Skolprofteten skulle vilja bjuda in Lennart Swahn till en högstadieskola för att ge smakprov på var de riktiga utmaningarna verkligen ligger idag. Det är inte lärarnas undervisning eller undervisningstid som är problemet, utan vad lärarna får för verktyg, fortbildning och ämnesfördjupning när de inte undervisar. Undervisningstiden genomförs nämligen nästan alltid och det sistnämnda nästan aldrig. Trots att kunskaperna föråldras fortare idag har lärare mindre tid att förkovra sig och utveckla sin undervisning. De gör det dessutom uteslutande på sin fritid för sina egna skattade pengar. Det är inte många yrkeskårer som skulle ställa upp på det. Narkosläkaren tar sin lediga söndag och åker in på sjukhuset och läser manualen och övningskör ny utrustning. Han köper dessutom kurslitteratur och anmäler sig till en kurs som krävs för att sköta jobbet under sommarsemestern. Eller köper en dator hemma och fyller den med dyra program för att kunna använda till att utveckla sitt arbete optimalt.

Skolprofeten vill absolut ge en komplimang, profeter emellan, för att Vitboken ändå vågar titta på skolan ur ett större perspektiv. Kunskapen kräver inte alls alla de traditionella metoder vi har i skolan i dag, även om vi är hänvisade till det som är gott nog i många fall. Kunskap behöver inte utövas i ett litet hus med en klocka på för att bli riktigt bra, så långt är Skolprofeten helt överens med Lennart Swahn. Framtiden kommer att se annorlunda ut. Men framtiden inträffar inom skolvärlden något senare än den gör i näringslivet (och vissa fall inte alls har det visat sig) Det finns nämligen inte alltid täckning för de godaste idéerna. Man vill ha den bästa kvalitén, till det lägsta priset. Ibland blir det tyvärr precis tvärtom i skolans värld…

Länk till artikel: http://www.skolaochsamhalle.se/flode/skolpolitik/lennart-swahn-skolans-fundamentala-problem-ar-lararen-som-undervisare/

Publicerat i Innehållet i undervisningen, Läraren i den offentliga debatten, Läraren och metodiken, Läraryrket och skolvärlden, Skolan och politiken | 3 kommentarer

Skolprofeten är legitimerad lärare

Efter 1,5 år anlände beviset

Skolprofeten är nu utvald av Skolverket att utföra undervisning enligt ett dekret som anlände med elektronisk budbärare. Inga ytterligare privilegier har meddelats. Beviset är ett PDF-dokument som naturligtvis är helt äkta. För dem som fortfarande saknar sin legitimation rekommenderas att man kontaktar bildläraren och lägger lite tid i kopieringsrummet. Att göra sitt eget yrkesbevis är lätt. Annat var det förr då sigill, vattenstämplar och andra kopieringsskydd gjorde tillverkningen av värdepapper svår.

 

Publicerat i Den legitimerade läraren, Läraryrket och skolvärlden, Skolprofetens egenheter | Etiketter | Lämna en kommentar

Är det för dyrt att skicka elever till specialskolor?

Skolprofeten är förundrad över hur vissa chefer i grundskolan resonerar ekonomiskt. Här är ett räkneexempel. En skolklass på 30 elever som börjar årskurs 1 är glada i hågen och enligt fröken ”lite livliga” Snart upptäcker fröken att behoven i klassen kräver att man kan dela klassen i två mindre grupper ibland. Då tillförs en lärare till i ekvationen efter mycket tjat . Men nu har gruppen redan hunnit etablera beteenden som tyder på att alla individer behöver mycket uppmärksamhet och många barn är oroliga. Trots två vuxna visar det sig att det sociala mönstret i gruppen leder till bråk, mobbing och dålig effektivitet i undervisningen. Det är bullrigt på lektionerna och det framstår mer och mer att det är särskilt en elev som har väldigt svårt att anpassa sig till kamraterna och upptar stor del av lärarens tid. Dessutom hamnar eleven ofta i bråk och konflikter och det är ofta möten med föräldrarna. Resultaten för denne elev är väldigt svaga. Man föreslår en assistent. Nu har ekvationen blivit väldigt dyr tycker rektor. Assistenten klarar tyvärr bara av att dämpa vissa beteenden när det är lite lugnare. I själva verket är en stor del av problematiken att lokalen man jobbar i är ganska trång för 28 elever.

Nu har klassen nått årskurs 3. Nu börjar en del föräldrar i klassen tröttna och några av de duktigaste elverna söker sig till en friskola några mil därifrån. Motivet anges inte men de flesta vet att det handlar om frustration kring att det inte görs någonting i klassen. Fler elever söker sig till andra skolor och vips så är det bar 15 elever kvar. Man tror ju gärna att så få elever skulle göra att det nu är lugnt i klassen. Men tyvärr så är deras gruppbeteende forfarande präglat av stora svårigheter med att visa hänsyn till varandra och eleven med extra svårigheter har fortfarande inte någon arbetsro och stör i sin tur gruppen. När klassen når högstadiet så minskar gruppens storlek till smärtgränsen och en tredjedel återstår av ursprungseleverna.

Är det dyrt att skicka en elev med t.ex. Asperger syndrom eller AD/HD till en resursskola? Ja de flesta rektorer tycker nog det. På förvaltningarna tycker man nog likadant. Men om man tittar på ekvationen i slutänden så är det nog en rätt dålig affär ändå att inte skicka iväg denna elev till specialgruppen. Elevpengen för klassen har alltså reducerats med runda slängar 60-70% samtidigt som kostnaden för extrapersonal i klassen ändå finns och har ökats. I verkligeheten kan även kostnaden för en halvtidssjukskriven lärare räknas in, som har fått slita hårt under några år, eftersom stödet och hjälpen inte kom helt självklart när den behövdes. Det behövdes både långa möten och arga brev och kritik i stadens lokaltidning.

Men det som ändå är mest synd är att varken klassens resultat eller eleven med svårigheter utvecklas bra. Både kunskaper och social förmåga skiljer sig markant åt från andra elever i jämförbar ålder. Om vi extrapolerar utvecklingen så kan det också leda till att samhället har skapat en person som blir beroende av bidrag och stöd hela livet, istället för att han/hon kan hitta en sysselsättning och klara sig själv. Vad är kostnaden för detta? Nu börjar det bli svårt för ekonomerna på förvaltningen. Det här är ju inte alls pengar som kommer från samma konto. Utbildningsförvaltning och socialförvaltning räknas inte gemensamt. Men det är samma personer som betalar. Nämligen skattebetalarna.

Skolprofeten tror att det är dags att uppdatera det ekonomiska systemet och börja räkna långsiktigt på varje elev. Matematik kan förändra världen.

Alla likheter med verkliga personer, grupper och anställda som kan skönjas i denna saga är naturligtvis helt slumpartade. Däremot har vissa grava element av sanning kombinerats ihop från verkliga anekdoter i Skolprofetens vandring på jordens yta.

Publicerat i Elever med speciella behov, Läraryrket och skolvärlden | Lämna en kommentar

Skolmognad, inte en fråga om ålder

En fråga som förtjänar bättre utredning och mer belysning är hur barn som behöver mer stöd ska hittas tidigt i skolsystemet. Vi upptäcker idag för sent, efter förskola och lågstadium att vissa elever inte hänger med i läs- och skrivutvecklingen? Detta gäller även matematisk utveckling och förmågan att följa  med i undervisning i grupp. Hur ska vi hitta de elever som tidigt behöver extra stöd? Alla som arbetar inom skolan vet att ju längre upp systemet man släpper dessa elever, desto svårare är det att nå dem med insatser och det är också dyrare att sätta in hjälpen sent. En elev som tappat självförtroendet är mycket mindre mottaglig för hjälp. Det finns dolda spärrar som gör att skolan ogärna hindrar elever från att slussas vidare upp i systemet fastän de saknar vitala kunskaper.

Hur hjälper vi dessa elever tidigt?

Genom att se frågan ur ett större perspektiv. Varför ska vi låta elevens ålder eller föräldrarnas vilja styra vilket år skolstarten ska äga rum? I alla andra övergångar mellan nivåer i utbildningssystemet är det accepterat att det finns nödvändiga förkunskaper som krävs för att lyckas i nästa nivå. Dessa bedöms och betygssätts ibland. Med den kunskapssyn vi har idag är det självklart att barn kommer till skolan laddade med förkunskaper som krävs för att börja skolan. Men är det självklart att alla elever har samma kunskaper när de kommer till förskolan? Nej, inte alls. Där har vi samhällets största problem idag. Den elev som har engagerade föräldrar som sjunger sånger, letar bokstäver, upplever olika miljöer och bygger upp ett ordförråd står redan i skolstarten närmre högre kunskaper. Skillnaden ökar bara för varje år i skolan. De förkunskaper som man får med sig till kursstarten avgör till stor del vilket resultat som är möjligt att prestera. Vi vet att det finns skillnader mellan pojkar och flickor, tidigt och sent födda i mognad. Hur ändrar vi på detta?

Att börja skolan när man är 6 eller 7 år är inte optimalt.

Man bör göra en värdering av förmågan att sitta stilla, vilka ord och siffror man behärskar och hur motiverad man är att påbörja en utveckling mot abstrakt tänkande. Idag är det föräldrarna som avgör när tidpunkten är lämplig. Men hur många föräldrar kan avgöra om tidpunkten är rätt, utan att vara subjektiva? Kan samhället lita på detta avvägande när samhället sedan ställs till svars för när eleven inte klarar av studietakten utan extra resurser? Nej. Det händer allt för ofta idag att höga krav på extra hjälp ställs på skolan från föräldrahåll. Det finns däremot inga krav på föräldrarnas omdöme och insats i den förebyggande fasen före förskolan. Det är frivilligt att hjälpa sitt barn till en bra skolstart. Detta är djupt orättvist mot de barn som utrustats med föräldrar som inte tar sig tid att utbilda sina barn inför skolan, oavsett av vilket skäl de har svårt att hjälpa sina barn.

Det samhälle som vill erbjuda reella möjligheter att bryta klassamhället och ge alla barn lika möjligheter till utbildning måste se till att alla får lika möjligheter att börja skolan. Det tjänar alla på.

Skolan ska ta ansvar för att utvärdera barns mognad inför skolstarten. Föräldrar ska inte kunna överklaga detta av den enkla anledningen att de inte betalar för det extra stöd som krävs om bedömningen är felaktig.

Inför flexibel skolstart. Men inte på föräldrarnas villkor, utan baserat på empiriska undersökningar av barnets förutsättningar inför skolstarten. Innan skolstart ska alla barn erbjudas en stimulerande miljö med mycket lek och möjligheter att bygga på sin repertoar av beteenden som fungerar i en klassisk undervisningssituation. Förskolan ska vara en kreativ verkstad som slussar ut elever, en i taget, mot en mer traditionell undervisning. Låt dem som behöver det gå flera år i förskolan. Samhället  och individerna kommer att tjäna på detta, även om det låter dyrt att låta elever gå om flera år. Ett par extra år i förskola är mindre problematiskt än ett förlorat år i högre årskurser.

Skolprofeten hoppas att Sverige är moget för att införa flexibel skolstart på riktigt. Alla barn förtjänar en jämlik skolstart. Inte som i dagens skola, där man fokuserar på rätten att följa sina jämnåriga kamrater oavsett egna förutsättningar och förkunskaper. Skolplikten är föråldrad. Modernisera den genom att ställa rätt krav på dem som ska delta i undervisningen och ge dem verktyg. Låt förskollärarna avgöra skolmognaden och skapa standarder för denna bedömning.

Moderaten Thomas Tobé lägger ett förslag som är ett steg på vägen. Men det gäller att man tillåter skolstarten att vara flexibel och att man ruckar på skoltidens längd. En del behöver fler år i förskola, andra kan bli färdiga fortare. Kostnaderna för detta bör löna sig i längden med mindre utslagning från alla nivåer i skolsystemet och på arbetsmarknaden.

Publicerat i Elever med speciella behov, Okategoriserade, Skolan och politiken | Lämna en kommentar

S:t Örjans kamp med draken

Artikeln i DN kom inte som en överraskning. Arbetet med att lägga ned S:t Örjans skolor har pågått länge och är inte ett verk enbart av borgerligt ursprung. Skolprofeten har haft förmånen att jobba inom S:t Örjans verksamhet under fyra lärorika år och lärt känna verksamhetens väsen.

Är det rimligt och bra att lägga ned S:t Örjans skolor, om man bortser från rent ekonomiska ”vinster”? För dig som inte är helt insatt kan man enkelt förklara syftet och funktionen med S:t Örjans skolor så här: Rektorer på grundskolor runt om i Stockholm har ansvaret för att ge alla elever, oavsett förutsättningar, den undervisning och de kunskaper som krävs av läroplanen. Oavsett inlärningssvårigheter och olika beteendestörningar som kan vara svåra att leva med i en vanlig skolklass, både för individen och eleverna runt omkring. Elever som halkar utanför gör det antingen genom att de sitter hemma och inte vill gå till skolan, eller så lever de rullan och gör så att andra elever mår dåligt genom att vara utåtagerande, grovt förenklat. För att fullgöra sin plikt har då rektorerna kunnat söka skolplatser i S:t Örjan, efter att ha tömt ut sin egen organisations resurser och misslyckats med att få en specifik elev att fungera i skolan med alla medel. Kostsamt men verksamt. Tack vare denna möjlighet kan rektorn och skolan fullgöra sin plikt och eleven får det stöd som den har rätt till enligt lag.

Förslaget att lägga ned S:t Örjans skolor genom att splittra verksamheten och lägga ut ansvaret på mer än 15 olika skolor faller redan på ett enkelt logiskt filosofiskt plan. Ska de rektorer som inte lyckas med vissa elever ansvara för att leda specialgrupper som tar hand om samma elever som man redan har misslyckats med? Den enda skillnaden är att de kan få in extra pengar till  den egna verksamheten från andra skolor som har samma behov. Tänk om landstinget gjorde likadant med sina specialistmottagningar, genom att lägga ut ansvaret för akutsjukvård eller kirurgi på femton olika vårdcentraler istället.

Skolprofeten hann observera följande positiva egenskaper i S:t Örjans regi.

  1. Arbete med elever som har speciella behov ställer höga krav på samarbete bland personalen. Det bygger på stabila personalgrupper som förfogar över sina verktyg och kan ta egna beslut. Inte på snabba byten av personal. Det tar i regel en termin att överhuvudtaget etablera en duglig arbetsrelation till dessa elever, trots hög personaltäthet.
  2. Det är tidvis ganska tungt psykiskt att jobba med elever som har speciella behov och påverkar personalens egna känslor och kräver en ständig utveckling av det egna jaget för att kunna hjälpa elever att utvecklas. Prestigelöshet på gränsen till utlämnande, när du har gett någon sista chansen så ska du ge dem tre chanser till. För att orka detta och behålla kvalitet och egen hälsa behövs en organisation som förstår och vårdar sin personal lite annorlunda än i normal verksamhet. Annars blir omsättningen på personal ett hinder för kvaliteten, eller personalens avtagande engagemang.
  3. En chef som leder specialgrupper måste förstå skillnaden mellan vanlig skola och denna verksamhet. Annars utvecklas specialgruppen till en dyr variant av samma gamla vanliga undervisning. Likaså måste chefen förstå vikten av att motverka ”specialiseringen” så att det inte blir särbehandling och skyddad verkstad, som blir en social verksamhet utan kunskapsutveckling i ämnena.

Dessa saker har en central ledning klarat av bra i S:t Örjan. Eftersom flera grupper har liknande behov av fortbildning, kompetensutveckling och handledning har man byggt upp en fungerande praxis som även tar del av nya forskningsresultat och metoder. Man utvecklar specialkompetensen att jobba med dessa elever, snarare än att anställa färdigutvecklade specialpedagoger (som inte existerar eftersom erfarenheten är viktig) Tack vare att man är en större organistation har man kunnat fokusera mer på specialkunskaper än ett vanligt rektorsområde. Man kan internrekrytera ledare med erfarenhet av verksamheten av de cirka 300 anställda med lång erfarenhet.

Finns det då inga nackdelar med specialskolor som S:t Örjan och egen central ledning? Jo, naturligtvis. Men ledningsmässigt och pedagogiskt är det en bra lösning. Det är pedagogiskt självstyrande grupper som får hjälp med utveckling och ekonomi från en kunnig ledning. Det som har utmålats som ett problem är att personalen ibland får för mycket erfarenhet av ”speciella behov” och därför kan tappa lite överblick och förmåga att jämföra med vanlig skolgång. Men det problemet är betydligt överdrivet. De flesta i personalen har en lång bakgrund inom skolan och ofta andra kunskaper som kommer väl till pass för att lyckas fånga eleverna. Det är inte S:t Örjans personal som behöver lära sig metoder från vanliga klassrum utan snarare tvärtom. Det som kunde ha utvecklats mer är utbytet och att ta vara på den specialkompetens som Stockholm Stad har investerat i, genom att kontinuerligt vara ute och informera om speciella behov, hur man jobbar inom S:t Örjan och sina unika praktiska kunskaper om diagnoser.

Vad händer om Stockholm Stad lägger ned S:t Örjan? Kompetensen skingras troligen ganska snabbt och byggs inte upp igen, tack vare att de nya värdskolorna som tar över verksamheten inte har möjlighet att fortsätta kvalitetsarbetet eller ta vara på styrkan i tradition och erfarenhet.

Sparar man inte in kostnaderna genom att låta specialteamen gå under vingen på en annan skola? Jo, men flödet av elever som inte klarar av vanlig skola är relativt konstant och kommer att fortsätta. Marknaden ligger öppen för friskolor som tar lika mycket betalt och där  har man svårt att få insyn i vad man får för pengarna. Privata intressen kommer att finna det attraktivt att erbjuda liknande alternativ eftersom elevplatserna kostar mellan 350 och 550 tkr per läsår. Det finns stora marginaler att ta av genom att spara in på personalens och elevernas utveckling. Problemet är att dessa elever sällan har stöd från hemmet som hjälper dem att avslöja om kvaliteten på skolans insatser sviktar. Alltså kan vi räkna med att utvecklingen kan komma att likna den som skett när det gäller privata elevhem för ungdomar som kommit på glid. Insynsskyddad verksamhet som genererar god vinst i fickorna på ägarna, men ger väldigt lite till samhället och till dem som behöver hjälp. Alltså får samhället ta hand om dessa elever i socialtjänsten eller bekosta en lång arbetslöshet längre fram.

Skolprofeten har egna erfarenheter av ett försök på en skola i centrala Stockholm där man startade en specialgrupp för elever med särskilda behov. Det kostade naturligtvis inte i närheten av S:t Örjans elevplatser, Men jämförelsen visar hur man kan spara på kvaliteten. På en S:t Örjanenhet har man ett lärarlag som tar hand om ämnesundervisningen. Vissa ämnen har lärare som ambulerar mellan flera resursskolor. En fungerande enhet kan då ha 7-8 personal och ca 16-18 elever beroende på problematik (vi pratar nu inte om enheter som kräver 1 till 1, de är en annan historia) Lärarna följer elevgruppen och jobbar tillsammans enbart med elever som har svårigheter. Det låter som en semester för många, men det kan försäkras att det ofta rör sig om helt individuell undervisning och att mycket energi går åt för varje elev när det gäller att skapa motivation, trygghet och social förmåga att kunna fungera tillsammans med andra i små grupper. För att nå eleverna krävs aktivt deltagande i rastverksamhet, måltider och utflykter. Det är då förtroendet och den verkliga arbetsrelationen stärks, vilket sedan märks på lektionerna.

Hur gjorde man på försöksskolan? Man hade istället en fritidspedagog/förskollärare som hade hela gruppen i ett klassrum på en stor skola. Sedan lät man de lärare som hade utrymme i sitt schema få timmar i olika ämnen i denna lilla grupp. Ofta var det lärare som var nyanställda och relativt unga lärare. Det var inte nödvändigtvis samma lärare på hösten som på våren, tack vare att schemat för lärare ofta påverkas av övriga skolans tjänstefördelning och behov.

Vad blev skillnaden? Ja om vi betraktar att Skolprofeten själv gjorde erfarenheten att det krävdes minst en termin för att bygga upp en arbetsrelation med varje individ som var duglig, lära sig hantera elevens svårigheter och speciella behov på heltid, är det lätt att förstå svårigheten med att se en elev två gånger i veckan enbart under själva lektionstillfället.

För eleverna blev det dessutom en stor skillnad i trygghet. Att bli betraktad som en ”mupp” i korridoren på den stora skolan är inte samma sak som att gå till en egen lokal där man kan utveckla sociala relationer utifrån sin förmåga steg för steg. Tryggheten knöts till en enda vuxen i det ena fallet, medan man inom S:t Örjan istället har en palett av olika personer att påverka eleven med. Det är inte alla vuxna som lyckas nå alla elever. Men det är alltid någon som får in en fot någonstans, och den relationen använder sig hela arbetslaget av för att nå fram på flera fronter successivt.

Om Stockholm Stad lägger ned S:t Örjans skolor (vilket betyder att man sprider dem)  så lägger de ned en unik organisation som man har byggt upp och som besitter erfarenhet som andra kommuner bara kan drömma om att få. De flesta av våra kommuner har bara möjlighet att ha en eller två specialenheter. Därför gör man allt för att behålla eleverna kvar i ordinarie skolform, även om de har suttit hemma i nästan två år i sträck. Erfarenheten sitter inte i de anställda, den sitter i organisationen och erfarenheten. Stabilitet och tradition gör att energin kan läggas på eleverna och utveckling av personalen istället för kortsiktiga projekt och experiment. Historiskt sett kan man också tillägga att S:t Örjans skolor en gång skapades genom sammanslagning av ett antal fria grupper runt om i Stockholm för att samordna och bättre styra dem.

Stockholm Stad har i S:t Örjan en unik träningsmiljö för att utveckla personal med god kompetens inom olika svårigheter. Eleverna har en trygg miljö. Man har en ledning som förstår både elevernas och personalens behov. Man har god kompetens och stor erfarenhet av att starta nya specialgrupper och att omvandla grupper för nya behov. Man kan kvalitetsutveckla personalen och bli experter på diagnoser och social problematik.

Om Stockholm Stad vill lägga ned S:t Örjans skolor föreslår Skolprofeten att staten köper in verksamheten och utvecklar den vidare istället. Vill man starta nya grupper ute på skolorna så kan de få kompetensutveckling i detta genom S:t Örjan. Det kommer att vara mycket mödosamt att bygga upp en ny organisation om man upptäcker att det inte blev någon bra lösning i framtiden. De lärare och ledare som idag bemannar S:t Örjan kommer att ta med sig erfarenheten, men den kommer att sakta rinna ut mellan fingrarna på de nya skolledarna inom en tioårsperiod.

Att skapa ordning kostar mycket energi – att låta saker flyta ut i kaos är både gratis och enkelt. Termodynamikens principer fungerar även här. Skolprofeten är glad att han har fått uppleva en organisation som fungerar för sitt syfte och hoppas att fler kommer att få ta del av den i framtiden. Stoppa nedläggningen av S:t Örjan!

Orginalartikelns länk: http://www.dn.se/sthlm/rektor-forsvinner—da-drabbas-de-utsatta-barnen

Publicerat i Elever med speciella behov, Skolan och politiken | Etiketter , , , | 2 kommentarer

Grovt vållande till annans motstånd?

Skolprofeten har noterat skolverkets och högskoleverkets ansträngda försök att berätta om vilken fantastisk framtid man har om man väljer att läsa till lärare. En ansenlig mängd skattemedel används till denna propaganda. Det är inte lätt att nå fram med en motbild alltid. Tills nu. För med sociala medier och bloggar kan rätt beskrivning nå ut och finna samstämda röster om hur verkligheten kan te sig ute på golvet, långt bort från romantiska berättelser om fröknar som gör ett uppskattat jobb och är hjältar i samhället. Johan Kant, föreläsare, skribent, bloggare, lärare och skolledare har på sin bloggsida publicerat ett brev från en lärare som beskriver en vardag som flertalet lärare känner igen. Läser man kommentarerna till inlägget inser man sprängkraften i en väl författad reflektion över sin verklighet. Skolprofeten hoppas att sökmotorerna är lika generösa med denna artikel som med skolverkets internetannonsering. Så att ingen råkar välja fel yrke.

Man kan känna doften av ett litet uppror, en arabisk vår mot skolverkets parlament och byråkrati. Förtrycket av en yrkeskår som torteras med administrativa tänger och sanningsserum kan inte fortsätta i all evighet. Vi får inte heller glömma politikerna som har drivit tjänstemännen åt fel håll konsekvent. Ordning strävar mot oordning enligt termodynamiska principer. Dags att stöka till det lite kanske? Läs inlägget:

http://johankant.wordpress.com/2012/03/0/en-lararskildring/

 

Publicerat i Innehållet i undervisningen, Läraren i den offentliga debatten, Läraryrket och skolvärlden, Okategoriserade, Skolan och politiken | Etiketter , | Lämna en kommentar

Legitimation i frukostflingorna, men Skolverket har koll

Skolprofeten har idag fått ännu en uppenbarelse. Legitimationen gäckar fortfarande landets skolverk och processen har dragit ut på tiden. Datorerna har gått bet. Skolverkets egen personal har inte hunnit med. Därför gav man uppdraget till bemanningsföretaget PROffice. Naturligtvis under sträng bevakning. En talesman försäkrar i nationell televison att man har full kontroll över processen. En anledning till lösningen är också att det blir betydligt billigare. Han förklarar vidare på reporterns fråga att summan som är avsatt inkluderar både löner och andra kostnader. Lönen för en inhyrd pappersvändare är ca 20000 kr i månaden, vilket är en besparing på nästan 10000  kr om man tar hänsyn till den lägsta tjänstemannens ingångslön på verket. Vi ska vara enormt tacksamma för denna ekonomiskt lyckade lösning tycker Skolprofeten. I procent innebär det nämligen drygt 33% i besparing av lönekostnader.

Varför stanna vid 33% tänker Skolprofeten stilla. Även om det är en lång väg mot en helt gratis legitimation så finns det lösningar. Här kommer profetens bästa hittills:

  • Gnuggistatuering som skickas med ett rekommenderat brev för säkerhets skull. Gnuggisen appliceras på höger handlov så att eleverna kan se vem som är legitim. För att spara portokostnader kan man låta lärarna betala mot postförskott på närmaste bensinstation.
  • En armbindel i enfärgat tyg som bäres på vänster arm. Färgkoder för olika ämneskompetenser tillkommer som en extra tydlig information till eleverna om vilka lärare man bör undvika i korridoren om man har svårt för multiplikationstabeller. Kostnaderna blir mycket små då reformen genomförs med hjälp av stuvlådan i alla skolors textilslöjdssal. Textillärarna får äran och den obefintliga kompensationstiden som kan tas ut i tid eller pengar (fast om man vill ta ut den i pengar får man betala med tid)
  • Men billigaste lösningen får vi genom sponsring av olika företag som får stå för utskicket av lärarnas legitimationer, som dessutom kompletteras med rabatterbjudanden, tävlingar och roliga små plastfigurer till alla lärare. Ett stort multinationellt känt företag som säljer frukostflingor har redan anmält intresse för att genomföra legitimeringen. Lärarna kommer att få sitt bevis direkt hem till frukostbordet lovar företaget, helt utan kostnad för Skolverket. (naturligtvis kommer de få full insyn i hela paketlösningen. Skolprofeten ser fram emot den nya auktoriserade skolvärlden och små roliga överraskningspresenter. Alla är värda en fin överraskning, speciellt eleverna. De kommer känna sig mycket tryggare nu när de kan skilja en lärare från en vikarie.

Bra jobbat Skolverket! Innovationsbenäget, prestigelöst och säkert. Skolprofeten väntar med spänning på sitt lilla bevis…


Publicerat i Den legitimerade läraren, Läraren i den offentliga debatten, Läraryrket och skolvärlden | Etiketter | Lämna en kommentar

Skolporten som leder till fel debatt

Skolprofeten fick idag en uppenbarelse. Han har nämligen prenumererat på Skolportens nyhetsbrev under några år. Detta nyhetsbrev tycks samla in intressanta artiklar och nyheter på området skola och utbildning. Till viss del alldeles utmärkt eftersom man även får tips om nya vetenskapliga avhandlingar som framlagts inom pedagogik och skolpolitik. Per Reinolf heter grundaren.

Men profeten anade plötsligt tjocka ugglor i den saftiga mossen. Här kan en hundkyrkogård ha råkat bli uppgrävd. Skolporten är en ren propagandakanal. Propagandakanal för en part som får allt mer utrymme i skoldebatten. Det handlar om arbetsgivarparten Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och svenska friskoleföretag.

Det talas ganska ofta om att lärarna har tystnat i debatten om skolan. Det finns idag ett enormt mediebrus som är mycket svårt att behärska utan skickliga strategier och mediarådgivare. Den enda kanal som når hyfsat brett är den tredje statsmakten, nämligen den svenska journalistkåren. Att försöka nå ut till folket och till andra lärare för att skapa avtryck i debatten om skolan är tufft. Det är dessutom ett känt faktum att printmedia, radio och tv får allt mindre betydelse och inte når lika breda grupper längre. Internet och sociala medier tar allt större andelar. Det är numera ordentlig rundgång på informationen eftersom journalister i högre utsträckning använder sig av sociala medier och internet för att samla material till sina artiklar. Det är inte heller stora redaktioner som bearbetar reportage som granskas hårt. Det är vanligare med frilansande konsulter och bloggare som kommer till tals,  även i tv och tidningar.

Den enda riktiga chansen en lärare har att höras i debatten är om han eller hon lyckas uppbringa tillräcklig uppmärksamhet i ett ärende som upprör många i ett område och lockar ut en journalist till skolan. Genomslaget i sådana reportage är idag sämre och det handlar mest bara om det aktuella ärendet. Debatten förs på ett annat plan. T.ex. i debattpaneler i vissa tvkanaler. Problemet är att det sällan bjuds in en blandad panel med goda erfarenheter av lärararbete. Möjligvis företräds lärarnas åsikter av fackförbunden. Men annars brukar panelen fyllas av betydligt mer ”intressanta” personer för att demagogiskt bygga upp en spänning eller få fram folkets åsikter. Vill man ha en vettig debatt om hur skolan ska utvecklas kan man inte fråga lekmän och proffstyckare. Det måste finnas ett utbud av lärare som kan beskriva yrket på ett varierat sätt, inte bara extremer. De lärarporträtt som figurerar i artiklar som kommer via Skolporten är oftast välregisserade företrädare för något projekt som försöker vinna erkännande. Det är sällan artiklar med negativ kritik. Fackförbunden lägger visserligen ut sina krokar och flöden här. De är insläppta och vet vilka regler som gäller. Det handlar om ett sållat flöde.

Frågan är om det inte är dags att Sveriges lärare vaknar och börjar granska sina källor noggrannt. Det smyger sig in mer eller mindre rumsrena portalsidor varje år. Titta på den till synes bra sidan utbudet.se. Att man kan hitta färdigt skolmaterial från myndigheter och företag samlat är väl hjärtansvärt. Det är inget konstigt med att lärare beställer broschyrmaterial från myndigheter eller företag. Men om man läser portalens beskrivning av sin mission säger de att materialet som de erbjuder ska vara fritt från ren produktreklam och kopplingar till alkohol, narkotika, pornografi och ickedemokratiska värderingar. Men det innebär ju inte att de nödvändigtvis erbjuder en rik, vetenskaplig och objektiv information.

Vad har företaget Skolporten AB då med det här att göra? Jo, de är en ulv i fårakläder om man utgår efter vad de själva säger om sina avsikter: De ger sken av att samla alla viktiga flöden inom skola och utveckling. De skyltar inte helt tydligt med att de finansieras av arbetsgivarparterna, friskolorna och SKL. De har dessutom bildat olika dotterbolag som bl.a. utger sig för att utföra oberoende forskning, och att rapportera neutralt om forskning på skolområdet. Man har skapat mediabolaget Trapets Media AB som har egna journalister, som också utför uppdrag åt Skolverket. Det här är en trend som oroar Skolprofeten. Den senaste reflektionen han gjorde i samma riktning gällde Skolverkets tilltag att avlöna fem bloggare för att locka nya kandidater till lärarutbildningen.

Skolprofeten är bekymrad över att Sveriges lärare har svårt att nå fram och ta plats i debatten. Det skulle vara sunt med en liten motståndsrörelse som faktiskt friskade upp debatten. Det finns för många som sköter debatten om skolan som inte är inblandade i kunskapsutvecklingen. Det är lärarna som måste utveckla sin undervisning och då behöver de också komma till tals i debatter så att vi får höra vilka problem och utmaningar som verkligen är viktiga. Politiker, myndigheter och arbetsgivare dränker annars debattklimatet med sina mediabyråer och strategier.

Lärare är känsliga för kritik när det gäller att hämta in information från nya medier. Man måste hänga med heter det. Därför finns det en risk att lärare i ett stressat informationsklimat inte vågar välja bort ”snabbmats”-informationen som består av färdiga sammanställningar från olika portaler. Det är enda sättet att hålla sig uppdaterad tillräckligt snabbt till synes.

Skolprofeten funderar på om han ska logga ut lite oftare och fundera lite mer på kvaliteten i det som presenteras… hade Jesus samma problem?

Skolprofeten funderar på att göra om det gamla tricket från andra Moseboken. Han tänker be den högre makten att bereda en väg genom informationshavet och sedan vandra  torrskodd till andra sidan. Förhoppningsvis rasar floden sedan tillbaka över dem som förtjänar det. De som har producerat eländet.

Publicerat i Läraren i den offentliga debatten | Lämna en kommentar

Lärarjobbet ett yrke att föråldras i

Yrket är i dagsläget inget jobb. Det är ett intresse. Det är bara utvecklande om man vill. Annars är det bra sätt att föråldras långsamt men säkert. Skolprofeten uppmanar dig som är ute efter ett jobb att undvika läraryrket.

Skolprofeten bloggar om hur bra  läraryrket är för dig som gillar att föråldras. För den som verkligen gillar att hamna efter i utvecklingen och vara utlämnad till egna studier på fritiden för att hänga med i utvecklingen så är läraryrket ett bra val. I de flesta andra yrken så tvingas man att utbilda sig på arbetstid och även att deltaga i kurser som arbetsgivaren både betalar och uppmuntrar till. Detta slipper man nästan helt inom skolan. Om man inte själv bönar och ber på sina bara knän så kommer ingen att föreslå dig att gå någon som helst fortbildning. Det enda som du kan tvingas lära dig är att lyssna till dina kollegor när de internutbildar dig med samma material som du själv läste för tjugo år sedan, eller läser ur någon artikel under en studiedag som rektor har tvingat dem att föredra . Det är också bra för dig som vill stanna inom fyra väggar i skolans miljö och aldrig få möta verkligheten. För dig som ogillar miljöombyte och tycker att man lär sig bättre sittande på en stol vars höjd är anpassad för femåringar är lärarbanan perfekt. Om du däremot tycker att det är en belöning att slippa ordinarie uppgifter under den så kallade fortbildningen kan du bli besviken på upplägget, eftersom det oftast förutsätts att du har minst 50% av dina ordinarie uppgifter i gång under dagen samtidigt som kursen pågår, och övriga 50% under kvällstid innan du går och lägger dig.

I många företag har man förstått vikten av att ha den mest kompetenta personalen för att kunna leda utvecklingen. Inom kommunalt skolväsende tycker man att det här är fel. Därför avsätter man aldrig tid eller pengar till långsiktig fortbildning.

Därför är det helt rätt som läraren Camilla Lindskoug säger i sin blogg, enligt Sydsvenskan:

– Det här är inte bara ett jobb. Det är mer. Det är ett yrke att utvecklas i, om man vill. Camilla Lindskoug bloggar om hur det är att vara lärare, för att inspirera andra att också välja yrket.

Det är Skolverket som har anlitat henne och fem andra lärare, från hela landet, för att skriva var sin blogg på fordetvidare.se.

Sydsvenskan 5 november 2011        Av Håkan Jacobsson 1 NOVEMBER 05.30

Skolprofeten tolkar naturligtvis budskapet lite annorlunda. Yrket är i dagsläget inte ett jobb. Det är ett intresse. Det är bara utvecklande om man vill. Men det är ett bra sätt att föråldras långsamt men säkert. Skolprofeten uppmanar dig som är ute efter ett jobb att undvika läraryrket.

Däremot ska du titta hit om du saknar ett fritidsintresse. Det finns goda möjligheter att minska dina bekymmer om vad du ska göra på fritiden med en lärarexamen i bagaget.

Skolprofeten tycker att det är framsynt av Skolverket att varna alla som funderar på att skaffa ett jobb. Ett riktigt jobb ger ju nämligen en helt annan lön och utvecklingsmöjligheter. Tur att Skolprofeten själv bara har läraryrket som ett substitut för fritid.

Publicerat i Läraren i den offentliga debatten, Läraryrket och skolvärlden, Okategoriserade | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Extra resetillägg för Sveriges lärare

 

Funderar du över att bli lärare? En sak du bör tänka över mer än en gång, är att du får bereda dig på att sluta resa billigt. Det ultimata straffet för att man tjänar landets utbildningsväsen är att man ska betala tillägg för alla resor som man gör.

Några har nog redan slutat läsa och tycker att lärare inte ska klaga eftersom Läs mer

Publicerat i Lärare och löner, Läraren i den offentliga debatten | Etiketter , | Lämna en kommentar